Jag är ett barn

Ända sedan jag började plugga för snart 3 år sedan har jag uppskattat att man kan disponera sin tid och all frihet under ansvar. Jag har väldigt svårt för att plugga utan press och vad jag egentligen har gillat med att studera är all fritid - att lata sig.

Så där går man och ljuger för sig själv om hur jävla duktig man är som pluggar, när man i själva verket inte lärt sig någonting alls - inte sådant som man känner att man kan ha nytta av i yrkeslivet i alla fall. Varje gång är det likadant, de sista 2 veckorna av läsperioden går åt till att vrålplugga igenom det som egentligen borde ha fördelats på hela läsperioden. Vuxna kan sånt där. Vuxna har den diciplinen. Inte jag.
Med lite tur kan man istället trycka in massiva mängder information(som sedan fortare än kvickt försvinner) till tentan som sedan resulterar i ett godkänt resultat. Ofta känns det som att jag lika gärna hade kunnat söka samma jobb utan utbildning och med lite "go" och "smart tänkande" klara av det lika bra. Det är sådana tankar som gör att jag tappar motivationen att ändra min instuderingsteknik.


Jag var på ica idag. En kräsen man som mig själv tar sig igenom djungeln av mat ganska snabbt. Skippa grönsakerna, skippa allt nyttigt, här ska handlas kött och snacks! Idag var det lite extra skrämmande då jag märkte att nästan hälften av matkassan gick till godsaker som jag egentligen inte behöver. Som en snorunge med en på tok för stor veckopeng vältrade jag mig i popcorn, sombreros, läsk och glass.
Jag är ett litet, litet barn.