Jönköping är en håla

I helgen har jag varit i Stockholm och besökt mina syskon. Stockholm är Sveriges huvudstad och bra mycket större än stället som jag bor i, Jönköping. För första gången blev jag sugen på att flytta till Stockholm. Ja, eller Göteborg då förstås. Det händer alltid något, människor är osvenskt öppna och man kommer vart man vill på 10 minuter i och med tunnelbanan.
En uppenbar nackdel är dock att det är fruktansvärt dyrt - särskilt om man är på shopping spree. Över 6 lock på en helg är inte OK.

Vad har jag då hittat på egentligen? Jag illustrerar med bilder och bildtexter.


Jag kom inte till Sthlm förrän vid 20-tiden så jag han precis bara trycka donken innan vi begav oss till klubben Debaser vid medborgarplatsen. Där spelade The Legends och A.R.E Weapons inför en lite för liten skara människor.
Vi var nästan på väg att missa A.R.E Weapons då vi hängde i loungen men fick se 2 låtar i alla fall. Båda banden var bra!


På lördagen var det dags för lite shopping. På söder träffar man på så här manliga killar. Hundtricket någon?


Efter att ha nollat kontokortet på lite drygt 2 timmar träffade vi på denna pinglan. Josefin Sundström.
Detta har inhandlats:
2 par byxor
2 skjortor
2 t-shirtar
1 kofta
1 tröja
...men jag är nöjd i alla fall :)


Simon, Anna, Gustav.
Efter mycket gående var vi välförtjänta av lite slacking hos Simon och Elia. Simon fick fett med spö på Donkey Konga!


Anna, Gustav och Elia i der Kokongfilt.

<">
Några av Simons klasskamrater skulle ut till Solna centrum och sjunga karaoke på Vajsen (ett riktigt stammishak). Jag tror inte att de serverade något annat än öl i baren (men hey, vem klagar?).

<">
LEFFE - mannen, myten, stammisen. Vajsen har normalt sett ett sofistikerat och högteknologiskt system för vem som ska sjunga.
Man bläddrar i de många låt-pärmarna och skriver ner vad man vill sjunga på en lapp som sedan presenteras av Karaoke-värdinnan (som mer än en gång har blivit nekad att gå vidare i Idol för att hon är för tjock).
På lördagar är det ett väldigt tryck på karaokemaskinen och därför kan det dröja uppemot en halvtimme innan man får sjunga.
Dessa regler gäller hursomhelst inte Leffe, en man i 45-års åldern som sammanbiten trillade in runt 12-tiden, gick fram till bordet närmast scenen och gav samtidigt blott en blick mot karaokevärdinnan. Så fort de som då sjöng var klara annonserar Karaoke-värdinnan att Leffe är upp som nästa. Han gör några sköna moves i sin skinnväst och lyckas faktiskt riktigt bra med att naila Elvis Presley - Love me tender (som också måste tillhöra kvällens absoluta höjdpunkter!).

<">
Även yours truly fick en ypperlig chans att göra bort sig då Michelle behövde någon att sjunga med. Gustav, som inte kan en enda låttext (okej, förutom Hasse Anderssons "dans på vejby ängar" då), särskilt inte med några öl i kroppen, hade stora problem att hänga med när karaokemonitorn knasade under hela 2a versen.
Men vad gjorde det? Stammisarna hade sedan länge tömt alla öltapparna på något drickbart och man såg intetsägande blickar flickra över lokalen. De som fortfarande stod på benen av egen maskin var lätträknade och på gott humör.

<">
Vid 15-tiden idag åkte jag tillbaka till min lilla håla. Den 4 timmar långa bussturen hem förgylldes av en vacker solnedgång som gick att beskåda i 1 timme när vi åkte längs Vättern.

So long Stockholm, we'll meet again!