The Dentist 3

Idag var det då äntligen dags att dra ut min kära visdomstand.
Och låt mig börja med att säga att det inte är en promenad i parken mina damer och herrar.
Jag hade haussat upp de allra värsta tänkbara scenarierna innan jag gick dit (ni vet, standardgrejer.. slinta med borren, blod kommer upp som en fontän från munnen, få tag i tandköttet istället för tanden och sen slita etc etc). Detta gjorde att jag hade svårt att sova natten innan.
Visdomstanden satt dessutom lite klurigt till så de var tvugna att göra ett snitt i tandköttet(*burr*, *burr*) intill tanden.

Nåväl. Det börjar med att jag drar in 3 bedövningssprutor i början(och jag hatar sprutor), lagar ett hål i en annan tand för att sedan sätta igång med visdomstanden. Det är 2 tandläkare + assistent som sätter på sig gröna operationskläder och förbereder med diverse tortyrverktyg, måste erkänna att jag var lite skraj här. Jag hade väntat mig en 30-minuters pärs av ryckande i tanden men det gick relativt smärtfritt. Skära tandkött, vicka tand, sy ihop. 10 min.

Nej, istället var det värsta att vakna upp efter en powernap några timmar senare och märka att bedövningen hade släppt. Jag visste bokstavligt talat inte vart jag skulle ta vägen (smärta). Eller jo, jag var tvungen att sticka bort till apoteket, stå i en pensionärskö som gick i ulterapid för att få ut mina receptbelagda värktabletter. The horror.
Samtidigt känner man sig dessutom febrig och illamående.

Nu känns det lite bättre, smärtan är nästintill borta och den värsta svullnaden har gått ner. Tandläkaren verkar dock ha sytt ihop min kind med tandköttet så att jag inte kan röra munnen helt och hållet.

Tyck synd om mig.

PS. Även presenter välkomna.