The Dentist 3

Idag var det då äntligen dags att dra ut min kära visdomstand.
Och låt mig börja med att säga att det inte är en promenad i parken mina damer och herrar.
Jag hade haussat upp de allra värsta tänkbara scenarierna innan jag gick dit (ni vet, standardgrejer.. slinta med borren, blod kommer upp som en fontän från munnen, få tag i tandköttet istället för tanden och sen slita etc etc). Detta gjorde att jag hade svårt att sova natten innan.
Visdomstanden satt dessutom lite klurigt till så de var tvugna att göra ett snitt i tandköttet(*burr*, *burr*) intill tanden.

Nåväl. Det börjar med att jag drar in 3 bedövningssprutor i början(och jag hatar sprutor), lagar ett hål i en annan tand för att sedan sätta igång med visdomstanden. Det är 2 tandläkare + assistent som sätter på sig gröna operationskläder och förbereder med diverse tortyrverktyg, måste erkänna att jag var lite skraj här. Jag hade väntat mig en 30-minuters pärs av ryckande i tanden men det gick relativt smärtfritt. Skära tandkött, vicka tand, sy ihop. 10 min.

Nej, istället var det värsta att vakna upp efter en powernap några timmar senare och märka att bedövningen hade släppt. Jag visste bokstavligt talat inte vart jag skulle ta vägen (smärta). Eller jo, jag var tvungen att sticka bort till apoteket, stå i en pensionärskö som gick i ulterapid för att få ut mina receptbelagda värktabletter. The horror.
Samtidigt känner man sig dessutom febrig och illamående.

Nu känns det lite bättre, smärtan är nästintill borta och den värsta svullnaden har gått ner. Tandläkaren verkar dock ha sytt ihop min kind med tandköttet så att jag inte kan röra munnen helt och hållet.

Tyck synd om mig.

PS. Även presenter välkomna.

Jag är ett barn

Ända sedan jag började plugga för snart 3 år sedan har jag uppskattat att man kan disponera sin tid och all frihet under ansvar. Jag har väldigt svårt för att plugga utan press och vad jag egentligen har gillat med att studera är all fritid - att lata sig.

Så där går man och ljuger för sig själv om hur jävla duktig man är som pluggar, när man i själva verket inte lärt sig någonting alls - inte sådant som man känner att man kan ha nytta av i yrkeslivet i alla fall. Varje gång är det likadant, de sista 2 veckorna av läsperioden går åt till att vrålplugga igenom det som egentligen borde ha fördelats på hela läsperioden. Vuxna kan sånt där. Vuxna har den diciplinen. Inte jag.
Med lite tur kan man istället trycka in massiva mängder information(som sedan fortare än kvickt försvinner) till tentan som sedan resulterar i ett godkänt resultat. Ofta känns det som att jag lika gärna hade kunnat söka samma jobb utan utbildning och med lite "go" och "smart tänkande" klara av det lika bra. Det är sådana tankar som gör att jag tappar motivationen att ändra min instuderingsteknik.


Jag var på ica idag. En kräsen man som mig själv tar sig igenom djungeln av mat ganska snabbt. Skippa grönsakerna, skippa allt nyttigt, här ska handlas kött och snacks! Idag var det lite extra skrämmande då jag märkte att nästan hälften av matkassan gick till godsaker som jag egentligen inte behöver. Som en snorunge med en på tok för stor veckopeng vältrade jag mig i popcorn, sombreros, läsk och glass.
Jag är ett litet, litet barn.

Längesen nu, jag vet

Jag ber om ursäkt för mitt dåliga bloggande på sistone. Dels har jag inte haft någon riktig internetanslutning efter flytten förrän nu, dels har jag haft mycket att göra i skolan.

Vad har då hänt på sistone?
För att dra det kort så har jag hälsat på Jens i Gbg och kollat Jurassic 5 (mighty!), haft tentor som sket sig, spelat poker för att lätta lite på den enorma skuld jag har till skatteverket och druckit en respektingivande mängd öl.

Det börjar äntligen lätta upp lite i skolan. Väldigt ofta när en ny läsperiod börjar, tänker jag att NU ska jag skärpa mig och vara med från starten istället för att få ett helvetespluggande i slutet. Sällan blir det så. Men håll ändå tummarna för mig. Kanske, kanske ska det gå nu.

I veckan fick jag äntligen ur tummen och sorterade lite bland mina digitalbilder för att sedan framkalla dem. Idag har varit en lugn dag och jag bestämde mig därför att sätta igång ett smärre projekt - att fylla en vägg med minnen. 2 saker slog mig.
Ett. Jag måste börja planera en inflyttningsfest och kontakte folket för att bestämma datum (som det ser ut nu blir det någon gång i slutet av nov).
Det är inte annat än att man blir nostalgisk när man pysslar med sånt här. Något som inte direkt har kommit upp nu men som jag tänker på väldigt mycket är hur dålig jag är på att hålla kontakten. Det är nog min allra största svaghet att jag kan vara så fruktansvärt osocial. Jag passar på att be om ursäkt för att jag hör av mig så sällan och ska i alla fall försöka bättra mig. FÖRLÅT!
Ni är inte glömda.

Här är resultatet. Vill ni ha en mer högupplöst bild av det hela får ni helt enkelt komma och hälsa på. Det blev lite av en ego-vägg men det struntar jag i, de flesta av mina nära och kära har kommit med i alla fall.


Såg förresten Borat-filmen på bio idag och måste säga att den var helt underbar! Har sällan skrattat så mycket. *filmtipzzz*


På återseende!