Här kommer lite bilder från årets Roskilde-festival. Ska försöka skriva en lite längre sammanfattning senare men nu får ni nöja er med lite bildtexter!

Klockan är strax innan 8 på söndagmorgonen och vi tittar ut mot ingången från bussen.

Helle bidrar med en pose framför vad som lätt skulle kunna vara en soptipp när vi äntligen, 3 timmar senare, är inne på området.

Lite old school ölbowling är skiten när man är lite bakis!

Fattas 2 stycken Kazakstani guys på bilden, hur kommer man ens på ett sånt horribelt plagg?

Ölköp i stan. Martin, Ponnan, Sophie och Sanna på bilden.

Gött med lite bollsparkande medan det fortfarande var möjligt. Bussen i bakgrunden är något av det sjukaste bygge jag har skådat! Den spelade musik dygnet runt hela veckan högt som på disko. Inne i bussen finns det en massa platta skärmar som visar musikvideos och alla får komma in och festa.

De flesta i campet är för en gång skull samlade.

Trots regnet, en glad Isabelle! Inte för att det är något ovanligt med det men många hade tappat gnistan när det var som värst.

Efter att ha gått i 1,5 timmar över hela området, kommit fel, gått lite längre bärandes 2 sex-pack och en bag-in-box utan handtag var jag välförtjänt av en chokladmuffins.

Jag och min moppemustasch blir dom allra bästa vännerna när vi börjar bli lite runda om fötterna. 6-dagars är nytt rekord mina vänner!

Strax utanför campet en... en.. fredag? Svårt att hålla koll på dagarna.

Ni vet när man ser Darin-fans i 14-årsåldern på TV ibland(?), sådär riktigt nära på att börja gråta av glädje. Så lyckligt sentimental var jag när Trentemöller först kör mixen på The knife's We share our mothers health och direkt efter kör Miss you. Hela stället hoppade av lycka!!!

Av någon konstig anledning hamnar ofta allt skräp precis vid mitt tält. Inte undra på att man luktar bajs när man kommer hem.

Ponnan kör lite summer jammin'.. Oh yeah, you rock dude!

På väg hemåt bärandes på tok för mycket utan att riktigt ha känt efter om man är bakfull eller full.

Ponnan på ett av de östtyska festivaltågen.

Efter 8 dagars härligt dedikerat supande har nu Laran förlorat tillräckligt många hjärnceller för att klassas som lätt till mellan utvecklingsstörd. Då är det alltid kul att leka med feltillverkade transformers-gubbar och lägga till rutor på korsord när inte hans ord passar in. Äh what the hell, det hade varit kul ändå!

2 tält och en massa minnen senare erkänner jag, motvilligt, att det var ganska skönt att komma hem till en dusch och en varm säng.