3 tankar dyker upp

1. Sci-fi skånes album påminner om en blandning av bob hund och tyskarna från lund - med betoning på de senare.
2. Hur kunde jag få sydamerikansk tid på min blogg och varför har jag inte ändrat den?
3. Och varför smakar det gräslök i munnen då jag inte ätit det på ett halvår?

Dilemma

Klockan är nu strax efter 23 och jag har precis gått upp från en 3-timmars nap (det kommer bli underbart att försöka sova senare). Sittandes i morgontofflor, kalsonger och favoritplagget, min wifebeater, ska jag försöka mig på att skriva ett lite djupare inlägg.


Tidigare idag pratade jag med min gode vän Pontus och kom fram till ett mer eller mindre skitsvårt dilemma (som jag faktiskt tänkt en hel del på själv under en längre tid).

Problemet handlar om att dissa (feven-vibbar jao?) människor i olika situationer. Jag har alltid varit väldigt dålig på just detta och lägger därför ner en hel del tankeverksamhet i hur man bäst kommer runt problemet. Det är delvis därför jag är så pass introvert som jag faktiskt är, hellre en bekantskap mindre än att ta risken att släpa på en jobbig jävel under en längre tid (vilket i sig är en ganska tragisk tanke).
Drömmen, för mig, hade varit att likt Kramer helt utan hämningar säga precis vad jag tyckte och tänkte om precis allt och alla i tid och otid, utan att väcka för starka känslor. Tyvärr krockar det med den gyllene regeln - och tillika mitt motto här i livet - att behandla människor såsom jag själv vill bli behandlad och jag har därför haft svårt att ändra mig bara sådär. Djupt va?

Frågan är om det är möjligt att komma undan en obekväm situation genom att svika någon. En sådan situation uppstår när man ska göra något som är oberoende av antalet personer man ska vara. Exempel är spela biljard, bio eller anordna fest. Ska jag behöva kompromissa min lycka för att göra någon annan glad?
Tyvärr är nog livets hårda svar ja, även om jag inte vill hålla med. Någon med ett mer handfast och hjälpande svar? (bra svar belönas med glass)

Sedermera finns det ytterligare faktorer som påverkar om man ska försöka sig på att mästra en diss. Har jag gemensamma vänner med människan? Kan jag komma i en situation då jag måste samarbeta med honom/henne?
Det är här det börjar bli riktigt jobbigt. Livets komplexitet skrattar åt mig.

En dag i framtiden ska jag i alla fall göra ett tappert försök att dissa någon riktigt hårt. En dag...suck...


Kaffe på det?

Dagens Chuck Norris-citat

The opening scene of the movie "Saving Private Ryan" is loosely based on games of dodgeball Chuck Norris played in second grade.

Lägenhetsfestival

Nu har det äntligen blivit dags för den allra första Lägenhetsfestivalen i människans historia.

Den 24-25 februari öppnar portarna till Roskilde-festival Winter 2006!

Vad jag har tänkt mig är att några stänger in sig i min lägenhet i ett par dagar och försöker efterlikna festival-livet så mycket som möjligt. Jag pratar solstolar, fulöl, burkmat och live-konserter (naturligtvis blandas bra med riktigt usla konserter).
Ev. blir det tight att sätta upp tält inomhus men tar ni med så gör vi i alla fall ett tappert försök.
Events på festivalen kommer bli treman, robotdans och dunkgömme.

Låter det intressant?
SJÄLVKLART. Så kontakta mig omgående för att bli en av de lyckligt utvalda.

Apati

Efter 1 månads lov och 2 skoldagar följt av ytterligare 5 inte-göra-ett-skit-dagar är tristessen påtaglig. Vad gör alla människor?

Jag hatar poker

Jag gör verkligen det. De senaste dagarna har jag lurkat hemma och spelat en hel del poker. Förmodligen är jag en av de absolut mest otursamma människorna på pokersajten jag spelar på. Utan att överdriva. Startar jag någonsin en pokersajt ska jag ta bort river-kortet.
Hur har det gått då? Nja utan oturen hade jag lätt samlat på mig ett par tusen dollar bara den här helgen. Nu ligger jag bara litegrann plus.

Ledsen för det ointressanta inlägget. Jag var bara tvungen att skriva av mig. SUCK...

student = slacker

Ja inte är det långt ifrån i alla fall och betydligt mycket mer accepterat. Fick reda på mitt schema idag: Ledig måndagar och torsdagar. Det passar mig bra.

Rasta stereo

Varför isoleras inte lägenheter bättre? Och varför hamnar jag alltid i stans mest lyhörda lya?
Lite har jag fått lyssna i alla fall. Men jag är alltid orolig att farbror blå ska knacka på. Jag vill inte hamna i fängelse men hellre leva lite på gränsen än sitta med hörlurar hela dagarna.

Dagens låttips är Datarock - fafafa (tack Markus, du vet att jag bara skojade innan).

Tillbaka till Jönköping

Ja, då var det dags att återvända till verkligheten igen. Imorgon bär det av till bibelbältet. Martin skjutsar. Skönt, jag har väldigt mycket prylar med mig.
Måste erkänna att jag känner mig kluven inombords.
Efter en månads ledighet känns det ganska skönt att aktivera sig men samtidigt är lov alltid lov. En annan aspekt är att det börjar bli svårt att veta var man egentligen hör hemma. Vad gjorde att jag kände mig hemma i Ängelholm tidigare? Jag skulle nog säga mina kompisar.
Numera har de flesta flyttat bort från Ängelholm och jag har skapat en ny tillvaro i dels Göteborg och nu senast Jönköping. För tillfället känns det inte riktigt som att jag hör hemma någonstans alls. Jag hoppas att det ändras i Jönköping, inte för att jag vantrivs i Jönköping utan eftersom känslan av tillhörighet inte har infunnit sig ännu. Det tar tid.

Nej nu ska jag äta pannkakor och packa. Fan, det kommer dröja innan man får mat lagad till sig.

Tack och hej!

2 störande iaktagelser i min vardag

1. Mitt skosnöre gick upp när jag var ute och gick. Plötsligt slog det mig att 90% av alla skor har skosnören, men varför? Kardborre är ju en sån överlägsen teknologi! Det går i ett jiffy att spänna åt ett par kardborreband och det blir inte heller några lösa trådar.
Jag suckar lätt och undrar vart världen är påväg.

2. Min andra iaktagelse är kort och gott pensionärer. Allra mest påtagliga blir de i snabbköpen där de går runt dagarna i ända och letar extrapriser och saker att klaga på. Kassakön är värst. Det känns verkligen som att de jobbar på att lägga upp varor på rullbandet och betala i ulterapid. Ser man många pensionärer i kassakön när man är påväg in i butiken kan man ju lika gärna gå hem, ta inköpen en annan dag. Hemligheten ligger i att handla precis innan stängningsdags. Då sover pensionärer. Tyvärr måste man ibland göra undantag och idag var just en sådan dag.

Det finns en plats där pensionärer är värre ohyra än i en butik, nämligen precis utanför. Det är, utan att överdriva, kö till bänkplatserna(inne i butiken fast utanför kassorna) där de antingen säljer bingolotter eller bara sitter och stirrar på de som ska betala - de senare är värst. Sen luktar dom äckligt också.

/Gustav

Moppe-musch

Hur patetisk är inte den då? Det där är en 5-dagars moppe-musch mina kära vänner! Vad händer? Varför blir det inte mer än lite fjun som vilken sydeuropeisk 12-åring som helst hade fnyst åt?

Tips och tricks välkomnas!

Oz - en serie i skymundan

Hade Oz-maraton med boysen igår. De orkade 6 avsnitt. Veklingar.

Själv är jag nu inne på andra säsongen och den växer för varje avsnitt. Inte kollat? Gör det då! Nu blir det läsk, sombreros och fler oz-avsnitt. Klockan är trots allt bara 2.50.

Bloggmög

Märke precis att vänsterögat på min avatar samt munnen ser helt mongo ut. Fan vad illa.

Fenomenet att hälsa

Ett av mina riktigt stora problem måste vara att hälsa. Hur hälsar man rätt och på vem hälsar man?

Det enkla svaret skulle vara att man hälsar på de man känner på ett naturligt sätt (problemet hos mig ligger väl i att jag inte tycker att något sätt känns särskilt naturligt).

Det svåra svaret är betydligt mycket mer komplicerat.
För det första är det en fråga om hur väl man känner en person - vilket inte är helt lätt att avgöra.
För det andra är det en fråga om hur hälsningen går till.
Är det hemma hos någon? (sätt 1)
Är det på en offentlig plats?(sätt 2)
Har man stämt träff (sätt 3)
Går man förbi varandra på stan? (sätt 4). Heja är implicit för alla utom 4an.

Jag ska försöka ge er en inblick hur jag delar upp mina bekantskaper.

Dels finns det den ytliga bekantskapskretsen, de man av någon anledning har börjat hälsa på (kanske ex-klasskamrater eller som man träffat genom gemensamma bekanta).

sätt 1: kille, handskakning. tjej, handskakning/kram
sätt 2: kille/tjej, vinkning eller handskakning (beroende på hur många gånger man träffats)
sätt 3: kille, handskakning/vinkning. tjej, vinkning/kram
sätt 4: kille/tjej, vinkning, heja eller titta bort ;-)

Närmare kompisar och bekanta är förmodligen den kategori jag har svårast för. Dels finns det en tidsram(hur längesen var det jag träffade människan?), dels beror det på hur man möts och om man är påväg någonstans.

sätt 1/3: kille, handskakning eller vinkning (den manliga kramen har också kommit starkt under jullovet) tjej, handskakning eller kram.
sätt 2: här tycker jag själv att vinkningen är överlägsen (men man vet aldrig, vissa nöjer sig helt enkelt inte där).
4. Kanske det absolut svåraste tillfället för en hälsning. Har jag tid att stanna och prata? Vill jag stanna och prata? Hur vet jag om den andra vill stanna och prata? Påbörjar den andra en hälsning? Är jag tillräckligt bra vän för att heja? Helt enkelt mycket besvärligt. Tips välkomnas!

Familj/släkten.
Nu är det svårt att få in familjen/släkten i situationer. Generellt kan jag nog säga att jag träffar dem efter att jag stämt träff. Kram är standard. Eventuellt bara ett sletet "hej" till närmsta familjen.

Slutsatsen får jag till att ju närmare man står någon desto sämre är man på att hälsa - också mycket konstigt.

Har jag fått någorlunda kläm på det? Någon som har lust att hjälpa till?

Ursäkta den röriga texten.

/Gustav (funderar vidare)